Handeln koncentreras
Målet för kung Gustav II Adolfs
merkantilistiska politik var att av Sverige skapa en stark handelsnation.
Städer grundades för att staten skulle kunna styra och kontrollera
handeln samt för att kunna inkassera en allt större del av
skatterna i reda pengar. Handeln var borgarnas privilegium, och den
utbredda olagliga bondehandeln kunde bäst begränsas genom
att böndernas handelsplatser gjordes till städer.
Tjärbränningen och skeppsbyggnaden hade i hög grad främjat
Österbottens ekonomiska betydelse, och som en följd av detta
fick landskapet sina första städer i början av 1600-talet.
|
På
1600-talet kunde fartygen segla ända in i stadens hjärta.
Vid stranden invid torget kan man läsa "Skute hamn",
skuthamn. Här befann sig även packhuset, där förtullningen
skedde. Claes Claessons karta från år 1649. Lantmäteristyrelsens
arkiv.
Hela
kartan i ett skilt fönster.
|
 |
Borgare och bönder
Bondeköpmännen hörde till det översta skiktet i
samhället, och de utövade ett stort inflytande på den
lokala förvaltningen och på det ekonomiska livet. Det är
därför ingen slump att Gamla Karleby år 1620 grundades
på landområden som hörde till dessa ledande mäns
byar (Ristrand och Kvikant), och att de innehade en central roll även
som borgare i den nya stadens första skeden.
Handelsområdet för Gamla Karleby bestämdes i stiftelseurkunden
från år 1620 på följande sätt:
"Så skall också allmogen i
Pyhäjoki, Kalajoki, Lochteå, Karleby och Kronoby socknar
vara förpliktade att föra sina varor till staden och där
avyttra dem till borgarskapet, och det är ingalunda alls tillåtet
för borgare från andra städer att där bedriva handel
med allmogen i socknarna. Undantasvis må de på de allmänna
marknadsplatser som hålles i de ovan nämnda socknarna...
på skäligt sätt köpslå med dem, och vad de
inte kunnat avyttra bör de föra med sig därifrån.
Det är emellertid inte förbjudet för dem att besöka
andra städer. Ej heller skall någon bonde som är bosatt
på landsbygden inneha lov att bedriva segelsjöfart, såsom
hittills har skett, utan måste han bege sig med sina varor till
den närmaste staden och där sälja dem. "
Handelsområdet sträckte sig alltså ända till
Salo socken, eller till nuvarande Brahestad, och Gamla Karleby fick
på detta sätt den bästa delen av det tidigare handelsområdet
för Uleåborg, och snart blev Gamla Karlebys betydelse som
handelsstad även större än Uleåborgs.
|
Stadssundet var i mitten av 1600-talet ett par hundra meter
brett, och Långa Bron som sträckte sig över det
gjorde verkligen skäl för sitt namn. En stor del av borgarnas
bodar var belägna i mitten av Sundet; sannolikt lastades fartygen
även direkt från dem. Conrad Sovelius' kopia av Johan
Persson Gäddas karta från år 1664. K. H. Renlunds
museum. Hela
kartan (40 KB) i ett skilt fönster.
|
|
Hamnen i ändan av Torggatan
Hamnplatsen i byn Ristrand var sannolikt i bruk redan innan staden grundades.
Kaustarviken hade i varje fall blivit så grund att staden inte
kunde grundas vid den gamla hamn- och marknadsplatsen på Kyrkbacken.
Den första stadsplanen över staden hade torget som centrum,
och vid det låg de centrala byggnaderna för förvaltning
och handel. I torgets omedelbara närhet låg hamnen med sina
bryggor.
För det mesta transporterade bönderna tjäran om vintern,
antingen till staden eller till dess lastningsplats. Det finns inte
några uppgifter huruvida Tjärholmen fungerade som en lastningsplats
ännu efter det att staden grundats - den låg ju inte inom
stadens område. Rövarskär kan ha varit en lastningsplats
emedan där fanns det åtminstone en lagringsplats för
trävaror. År 1647 grundades ett tjärbruk på Rövarskär,
och för detta måste man åtminstone transportera tjäran.
Även i Lochteå och i Kalajoki fanns det lastningsplatser.
Tjärhandeln
Innan tjäran fick lastas ombord på fartyget måste kvaliteten
och mängden kontrolleras. Kontrollen utfördes av en för
uppgiften vald särskild tjänsteman, "tjärvräkarn".
Till en början förde man stora mängder tjära och
trävaror även till torget och till köpmännens gårdar.
Då exportmängderna växte blev man på grund av
bristen på utrymme och brandfaran tvungen att lagra trävarorna
vid mynningen av Sundet och sedermera på Rövarskär.
Man lagrade tjära också i köpmännens bodar i Sundet.
År 1664 förstördes staden helt av en brand. Följande
år gjorde man upp en ny, regelbunden stadsplan; torget och hamnen
förblev dock i stort sett kvar på sina tidigare platser.
|
